Jacob Christensen

Denna bloggpost har skrivits som svar på Det flerspråkiga bloggandets dag, ett initiativ från Europakommissionens kontor i Storbritannien.

Som läsaren sannolikt har bemärkt är detta vanligtvis en blogg skriven av en dansk pÃ¥ engelska. Detta är nÃ¥got motsägelsefullt dÃ¥ jag generellt är rätt sÃ¥ kritisk mot tendensen till att likställa “internationell” med “engelska”, en tendens som har ledd till att sÃ¥ gott som alla andra sprÃ¥k än engelskan hÃ¥ller pÃ¥ att försvinna helt frÃ¥n det danska utbildningssystemet – franskan, tysken, ja även svenskan hÃ¥ller pÃ¥ att gÃ¥ samma öde som dodon till mötes. När skandinaver träffas nuförtiden, brukar de prata med varandra pÃ¥ engelska även om de nationella sprÃ¥ken knappast avviker mer frÃ¥n varandra än dialekterna inom varje land (Om man inte tror mig, försök dÃ¥ att lyssna till en svensk som prata skÃ¥nska eller en nordman som talar dialekten frÃ¥n trakterna kring Bergen).

Det finns mÃ¥nga orsaker till att detta är en olycklig tendens. Jag har i och för sig inga problem med att tala (och skriva) pÃ¥ engelska – förutom den mindre komplikationen som bestÃ¥r i att jag förlorar mellan 30 och 50 procent av min uttrycksförmÃ¥ga och förstÃ¥else av vad jag lyssnar pÃ¥ eller läser, ett faktum som i allmänhet fullkomligt överses av de politiker och byrÃ¥krater som aktivt understöder bruken av engelska i den högre utbildningen. Domänförlusten inom högre utbildning och forskning är ett allvarligt problem men politisk överskuggas det helt av besattheten av engelskan som Det Internationella SprÃ¥ket. Märkvärdigt nog har det multikulturella Sverige genomfört lagstiftning som skall stödja svenskans och en rad minoritetssprÃ¥ks status medan politikerna i nationalistiska Danmark antigen är kallsinniga eller i praktiken stöder ersättningen av danskan med engelska.

Men det finns mer att beakta. Språk är inte bara instrumentella. Att lära sig ett annat språk betyder också att man lär sig om kulturen eller kulturerna i det land eller de länder där det används. Om man till exempel inte kan tala eller förstå tyska, finns det ganska mycket om Tyskland man går miste om. Det gäller inte bara Goethe och andra döda gubbar utan också varför ens affärsförbindelser uppträder som de gör. Och varför man råkade trampa i klaveret under det mötet.

Och för övrigt: Jag har aldrig formellt lärt mig att tala eller skriva svenska, men tillbaka i 1970-talet råkade jag se en del svensk tv liksom jag hade flera svenska lärare när jag läste på universitetet. Och sen bodde och arbetade jag förstås hinsidan från 1999 till 2008.

Oh, you want a translation? Here goes:

This blog post was written as a response to the Day of Multilingual Blogging, an initiative from the European Commission Representation in the UK.

As you have probably noted, this is (usually) a blog written by a Dane in English. This is slightly ironic as I am rather sceptical of the trend to equate “international” with “English”, something which has led to almost any other language than English to disappear in the Danish educational system – French, German, even Swedish are going the way of the Dodo. When Scandinavians meet these days, they tend to speak English even though the national languages hardly differ more than the dialects within each country. (If you don’t believe me, try listening to a Swede speaking SkÃ¥nska or, even better, a Norwegian speaking the dialect from the Bergen area).

There are many reasons why this is a deeply troubling development. I have no problems with speaking (and writing) in English as such – except for the minor issue that I lose some 30-50% of the information that I can convey and understand in my native Danish, a fact which is generally lost on the politicians and bureaucrats who promote the use of English in higher education. Domain loss in higher education and research is a serious issue but it is eclipsed by the obsession with English as The International Language. Curiously, multiethnic Sweden has introduced legislation regulating the status of Swedish (and a number of minority languages) while politicians in nationalist Denmark are complacent or in practice actively support the replacement of Danish with English.

But there is more to consider. Languages are not purely instrumental: Learning to use another language also means learning about the cultures of country/ies where it is spoken. If you can’t read or speak German, there are a lot of things about Germany that you will completely miss. We are not just speaking Goethe and other dead men here, but things like the context of political and social debates. Or for that matter why your business partners behave the way they do. And why you put your foot in your mouth during that meeting.

And by the way: I have never learned to speak, read or write Swedish in any formalised way. I just happened to watch some Swedish tv back in the 1970s just as I had a number of Swedish teachers when I went to university. And then I lived and worked on the other side between 1999 and 2008.